Mitt 80-tal!

Tjejerna hade sina gulliga och sockersöta Barbie-dockor. Självklart så skulle ju killarna ha en motsvarande docka som var macho, cool och ja... helt enkelt oövervinnerlig! (Hmmm... hörde jag någon mumla något om stereotypa könsroller??)

Fakta:
 Big Jim tillverkades av amerikanska leksakstillverkaren Mattel (kanske mest känd för sina Barbie-dockor) mellan 1972 och 1984. Den något överdrivet atletiska figuren av vinyl hade på ryggen en stor knapp som man kunde få dockan att göra stora karateslag med.
I serien förekom det en hel del olika figurer som t.ex. Captain Laser, Baron Fangg, Fresca Rugiada, samt en del pirater, Indianer och rymdfigurer. 

Minne:
När jag växte upp skulle jag nästa vilja påstå att vi hade mest leksaker av alla hemma på gatan. Allt från Playmobil, Lego, bilar och t.o.m. en stor Märklinjärnväg som vi ibland tog fram och byggde upp ett stort landskap med på en stor plywood-skiva inne i vardagsrummet.
Men det var en leksak som jag aldrig hade, nämligen en Big Jim! Det grämde mig jättemycket varenda gång då vi åkte hem till min kompis som hade både Commandomotorcykeln , Gyro Coptern (se ovan) och en Commando Copter! Figuren va så cool, man kunde ju till och med byta ansikte  på honom!

OK. Jag erkänner att den svenska Teleguiden inte kom under 80-talet, men eftersom att föregångaren, den franska MiniTel lanserades redan 1981, så tycker jag att den ändå får vara med här.
Dessutom kändes den ju uråldrig redan när den kom så jag tycker den ändå kvalar in som en 80-talspryl, eller hur?

Fakta:  
TeleGuide är en "dum terminal", vars funktion kan liknas vid en föregångare till dagens Internet.
I Sverige lanserades den -91 men den fick aldrig en lika stor framgång som dess förebild MiniTel fick i Frankrike. TeleGuide startades av IBM, Esselte och Televerket och idén var att sprida elektroniska tjänster, som t.ex. handla mat "över nätet" (har vi inte hört den förrut??), boka taxi, kolla upp tidtabeller, köpa biljetter, kolla "mail", m.m., till hushållen.

 Tekniska specifikationer:

• lågstrålande svart/vitt bildrör
• 89 tangenter, separata funktionstangenter
• Videotexdekoder CEPT
• Modem 2400 BPS, full duplex
• Inbyggd telefon med 360 raders telefonregister.
• Mått: 31 x 26 x 40 cm. (bredd x höjd x djup)
• Vikt ca 7 kg.

Minne:
Min bror skaffade sig en sån.
Jag minns att jag var grymt avundsjuk.Men de kostade en massa pengar (har jag för mig) så jag skaffade aldrig någon. 
Jag minns också att de aldrig blev någon succé. Tvärtom. En rejäl flopp skulle jag vilja påstå. Kommer i alla fall ihåg att jag redan då var ändå var oerhört imponerad av idén att man skulle kunna köpa biljetter och liknande "över nätet". Eller i alla fall skulle kunna. Tanken var i alla fall god. Jag tror aldrig min bror använde den till annat än som en adressbok för att slippa slå in telefonnumren själv...

Populär-
vetenskap på TV har väl alltid varit intressant för "barn" i alla åldrar.

 Fakta:
Länk:
SVT

Minne:
Vem kan förtränga introt till "Sant och Sånt" där en speedad Staffan Ling springer in och ut i en telefonkiosk? (Till Staffans försvar så kan sägas att filmen faktiskt gick på dubbel hastighet)
Vem vet, kanske ens teknikintresse började där framför TVn ett tidigt 80-tal. Men störst minne av just Staffan och Bengt är nog från 1984 då de hade julkalendern "Julstrul med Staffan och Bengt" där de båda förestod en lanthandel i en liten by långt från Umeå. Jag minns att barn som vuxna samlades vid TVn då för att titta. Händer sånt nu för tiden? Och då var varje avsnitt långt också. En timme tror jag. Eller upplever man bara tiden annorlunda då man blivit lite äldre?
Appropå "Staffan och Bengt". Då jag pluggade på högskola många år senare så hade vi två labbhandledare som hette Staffan och Bengt! Staffan var dessutom norrlänning. Det hade vi länge väldigt roligt åt! *skrattar* 

Hela idén till den här blogen fick jag häromdagen då jag sprang på en Interacykel i ett cykelställ på stan! Att de ens finns fortfarande?!
Grejen är... min pappa hade en sån! Det hela fick mig omgående att tänka tillbaka till 80-talet och sen var snurran igång. Vet ni hur mycket kuliga grejer man kommer ihåg som man glömt bort att man kommer ihåg?! (vänta... måste läsa den där meningen igen...  *kliar mig i skallen* )

Fakta:
Iteracykeln tillverkades mellan 1982 och 1985 mer eller mindre helt i återvunnen PVC-plast. Tanken var att det skulle bli "framtidens cykel" och slå ut jättar som Monark och Crescent. (Idag har vi facit på hur det egentligen gick, eller hur?)
Drygt 15.000 tillverkades. Fanns som tre och tioväxlad och endast i färgerna (någon obestämd kulör av) blå och khaki..?!

Minne:
Jo, pappa hade ju en sån. Sa man att man va "Nisses son" så visste folk kanske inte direkt vem man va. Men sa man "det är min pappa som har en Iteracykel" så visste alla direkt! Eller nja, tro det eller ej, men det fanns faktiskt två stycken hemma i lilla stan!
Jag minns att pappa var en stor förespråkare av cykeln. Trots att den var oerhört ranglig och tung (för att vara att lätt plast).
Han var glad i den ända fram tills det att styret helt enkelt gick av en dag p.g.a. att plasten helt enkelt vittrade sönder(!). Han har än idag kvar ärren från där styret (eller det som var kvar av det) raspade honom. Efter det så va det inte så mycket snack om den cykeln mer...